Världens jobbigaste coloc part 2

Här sitter man i godan ro och tittar på Beyoncévideos när Världens Jobbigaste Coloc kommer hem. Världens Jobbigaste Coloc kanske inte hade varit lika jobbig om hon hade kunnat gå normalt som vanligt folk. Det kan hon inte. Hon har bara en växel - springväxeln. Följande konversation följer:

Jobbig coloc: Olivia! Igår skulle vi (hon och hennes ex, fråga mig inte vad han gjorde här) bädda upp bäddsoffan och då märkte vi att den var sönder.

Hon börjar slita och riva i soffkuddarna för att visa. Jag hänger tvätt och hummar håglöst men hon märker som vanligt ingenting. Hon knuffar vilt undan soffbordet och sliter upp soffan.

Jobbig coloc (triumferande): Titta här! Titta här! De här är av på båda sidor. Hände det när din kompis var här för inte så längesen?
Jag: Céline, jag vet faktiskt inte.
Coloc: Du minns inte om du hört något konstigt ljud när du bäddat ihop soffan? Ett knak?
Jag : Nej jag minns inget knak.
Coloc: När din andra kompis sov här, du minns inte om ni hörde ett knak?
Jag: Nej.
Coloc: Det är väldigt konstigt ändå. Att ni inte hört något menar jag. Ja jag minns när jag bäddade ihop soffan sist och då hördes ingenting alls.

Kan hon sluta anklaga mig för att ha sönder saker i hennes lägenhet? Andra saker som jag gör: Stänger vattenkranarna för hårt. Sopsorterar fel. Låser dörren för ovarsamt (hon låser nämligen alltid försiktigt och nu är låset snart sönder har rörmokaren sagt).

Ursäkta mig men den soffan hittade hennes ex förra coloc på gatan. Den är ful och gammal och obekväm att sova på och vi har hundra madrasser som är tio gånger bättre rent ergonomiskt i det här hushållet. Jag har inte haft sönder hennes dumma soffa.

Hon stör min husfrid. Jag kommer att få magsår av hennes springande. This has to come to an end.