WHAT MORE CAN I SAY?

Jag började skriva ett inlägg men det blev bara tramsigt och sentimentalt. Jag kan inte förklara hur fet gårdagen var eller hur mycket jag älskade varje sekund eller hur snygg och grym B verkligen var, för att inte tala om hennes dansare, hennes kör och hennes trummisar... Jag dog och kom till himlen hundra gånger om och idag går jag mest runt och biter mig i läppen och känner mig sorgsen och det enda jag vill är att dra något gammalt över mig och reminisca om gårdagen. Så jag bestämde mig för att bespara er allt det där dravlet (eller kanske ge er det lite senare när jag har samlat mig) och snor några bilder från Lydias blogg istället. Och ja, ni kan ju se hur långt fram vi stod. GIVE IT TO MAMA.