Je suis le plus beau du quartier

Jahaja. Vaken tidigt men vad hjälper det egentligen? Den här tiden går så fort så jag får hjärtsnörp och panikångest. Vart tog nödbromsen vägen? Det är saker man undrar när det plötsligt är onsdag och alldeles för nära det där ödesdigra datumet.

Baby har bokat biljett till Sverige och det är ju bra. Jag har fått ledigt från jobbet lagom tills han kommer, en hel veckas försemester. Det är inte alla som har det så och jag borde inte gnälla. Men ja, återigen, jag är ju lite av en tjurskalle.

Igår var jag på cocktail med de nya svenskarna. De tackade nej till gratisvin och var allmänt ocharmiga. Jag litar inte på människor som inte dricker gratissprit när det väl bjuds. Det var varmt som i bastun på Brännö, nej nästan varmare och alla rann bort och var blanka i ansiktet. Vi pratade med en mörkhyad man på vagnen hem och han sa att "äh, det här är väl ingenting, vid fyrtio grader, då börjar det bli varmt på riktigt". Jag höll inte med. Vid fyrtio grader är jag redan död. Sedan följde ett gänghäng på kajen med Ellinor och Rebecca och dricka sprit ur en vattenmelon. Det är sånt man brukar göra när man åker på charter annars, jag tyckte det var roligt. Exotiskt liksom. Sedan satte Rebecca vattenmelonen på huvudet och blev blöt i håret och fick små vattenmelonsbitar överallt. Det var också ganska roligt. Men jag saknade min kille lite.

Idag ska jag gå till Konsulatet som vanligt och sen ska jag åka buss till Sathonay och bada i poolen. Det är det enda jag vill, bada bada bada tills jag blir skrynklig som ett russin. Bada sola sola sola sola bada och så om på nytt. I min nya bikini med guldfjärilar. Bara vattenmelonen som fattas. Ikväll ska jag träffa den tjatigaste, tjockaste och gnälligaste fransmannen jag känner och det är inget jag ser fram emot. Trust me, its not like I havent tried, men nu har det kommit till the point of no return. Jag orkar inte med den där fransmannen mer, och inte många andra heller för den delen. Det finns de fransmän jag gillar och sen får det liksom vara bra, jag är mätt på nya bekantskaper. Jag behöver rutiner och välkända ansikten nu. Trevliga svenskar.

Idag tänker jag bara lyssna på Never Ever med All Saints hela dagen. Det är dags för en nittiotalsrevival. Och sen hade jag väl inte så mycket mer att säga.