Imorse gick han upp tidigt tidigt och åkte iväg. Roland Garros, Paris och slanka tennistjejer. Han åkte förra året och han åker detta året och jag ville inte följa med någon av gångerna. Men jag hatar att han åker veckan innan jag åker. Jag hatar den här jävla måndagen och tisdagen som jag ska fördriva själv när jag bara vill vara med honom hela hela tiden.
Imorgon har min efterblivna coloc bjudit in grannen på middag. Hon tycker att det är så synd att de inte utnyttjar att de bor grannar när de båda är singeltjejer. Hon sedan en vecka tillbaka ja, host host. Imorse när jag gick upp låg det en sträng lapp på bordet som sa åt mig "tänk på att grannen kommer på tisdag, det vore bra att städa köksgolvet innan dess tack." Den här lappen förstörde lite mitt goda morgonhumör. Det är synd att kalla Celine vansinnigt flitig med moppen (under ett och ett halvt år har jag sett henne med mopp i hand 0 gånger och dammsugare i hand 1 gång) och hon är inte den som räds för att klampa in med ytterskor i första taget. En annan sopar minsann ofrivilligt golvet varje dag med sina i efterhand inte lika vita nikesockor. Och reminder, det är faktiskt inte jag som bjudit in grannen och därmed inte mitt ansvar. STÄDA KÖKSGOLVET SJÄLV YOU LAZY BITCH. Men jag kommer såklart göra det för annars får jag dåligt samvete och när hon nämner det eller tackar mig (vilket inte alls är säkert, hon kanske bara klampar in i sina leriga birkenstocks) kommer jag säga, det är inga problem, jag har ändå inget för mig, det är klart att jag kan göra det och sedan kommer allt vara över. Jag är en mes, en rädd sådan, men jag döljer det bra.
Jag lider i vanliga fall alltid av lätt måndagsångest men något säger mig att den här måndagen kommer bli värre än vanligt. En vecka kvar en vecka kvar en vecka kvar en vecka kvar. Jag blir tokig, det finns inte en chans att en vecka räcker. Särskilt inte en vecka där sista helgen i Lyon kommer spenderas i ett jävla tält på place Bellecour där jag ska stå och se glad och blond ut och representera Sverige och dela ut Daim till inskränkta fransmän som egentligen bara tänker en sak - blond och svensk, blond och svensk, blond och svensk - och tror att det inte syns på dem. Det spelar ingen roll att det är slingor och att jag har mörk utväxt, fransmännen är färgblinda, allt som är ljusare än cendréfärgat är blont och därmed snyggt, sexigt och hett punkt slut.
Igår var jag på en bondgård och fick inte ens den utlovade chèvren som var hela anledningen till att jag åkte dit. Allt går mig emot dessa dagar. Det enda bra som kommer hända mig den här veckan är BEYONCE på onsdag. Jag kommer dö och svimma och få blackout om vartannat och jag kommer skrika mig hes och dansa mig så svettig så att mascaran rinner och håret klibbar och jag kommer säkert tappa mina örhängen och allt annat som sitter löst, men det kommer det vara värt, jag vet det, det kommer bli den bästa kvällen i mitt liv. Så jag antar att jag bara får bita ihop och genomlida den här skitmåndagen och den här skittisdagen och den där jobbiga grannmiddagen och hoppas att jag kommer ut hel och ren och inte för traumatiserad i andra ändan på onsdag. Tills dess, vitt bubbel eller sprit ur vattenmelon någon?
lundi 28 mai 2007
Inscription à :
Publier les commentaires (Atom)
1 commentaire:
Vin, sprit ur vattenmelon, pistagenötter, filmhäng, vad du vill om vi kan hjälpa dig att spicea upp de här två dagarna. Ring!
Enregistrer un commentaire