jaha då var jag tillbaka igen då

jajaja. Shame shame shame on me, jag är en tråkig och oinspirerande människa som inte bloggar på min rosa blogg längre. Men det tappade liksom glansen lite när jag slutade leva såpbubbelsliv med hästpolo och tennissoiréer utan istället kom hem, flyttade in i flickrummet hos mamma och började jobba inom vården igen. Swedbanksaldot var senast igår -79 kronor, regnet öser ner och det tar en timme att åka in till stan. Dessutom spelar det ingen roll för jag känner mig ändå bara sjukt ofab när jag försöker gå ut på Avenyn eller i linné och sitta bredvid välgroomade citykids som är både solbrända, lättklädda och har självfall i håret FAST det är syndaflod som förstör allt och bara gör hela frillan till ett enda stort krullmongo (OBS! jag uppskattar inte att folk använder ordet mongo. Det ryser i mig varje gång jag hör det och jag tycker inte att det är riktigt som det ska och att det låter illa. Men krullmongo är krullmongo och myntades på högstadiet och då fattade jag liksom inte bättre). Dessutom hade det där omtalade inköpsstoppet januari, februari, mars, april en totalt förödande effekt på min garderob och mina fabmöjligheter. Och vem fan kan vara fab i ett sånt här jävla regn?

Så. Jag gick med i en filmklubb och började läsa mammas tummade Steinbecks. Idag gick jag till jobbet i en gammal vit regnjacka, ni vet en sån där stel som luktar gammal vind och sur ylle. Jag såg inte riktigt klok ut. Men det är djungelns lag som gäller nu, det är bara vinna eller försvinna. Drunkna eller överlev - och det ska ni veta gott folk - har man en gång i sitt liv överlevt fyra iskalla vintrar i mitt gamla stall på hisingen utan varesig toa eller upplyst paddock så klarar man det mesta. Där fick jag, laxen och sparris tidigt lära oss att det bara handlade om att överleva och att det inte spelade någon roll om man hade på sig mammas gamla rosa skidoverall, för stora lovvikavantar och fårskinnsmössan inpulad under hjälmen när man skulle ut och rida, det var som i en actionfilm eller destinys child låt eller vilket ni vill - vi gjorde vad vi kunde för att survive.

Baby var här i en hel vecka och det var fantastiskt. Det var rosa fluff och lila och guld och fireworks in the sky (usch, snusk, det var inte så jag menade, alla vet att jag bara håller handen) och jag log så jag fick ont i mina ovana mungipor och höll nästan på att spricka av stolthet vareviga sekund. Och min lillebror gick i däck av förtjusning och mamma var inte sen efter, och sen lillebrors flickvän och sen världens mest inbitna singellya. Jag hade inte kunnat göra det bättre själv, nej det hade jag då rakt inte. Jag är liksom sämre på det där: nämen titta en flaska vin till dig, och hoppsan en till, och jomenvisst, från france (och mamma svimmar och jag svimmar och han skäms inte och jag spricker av stolthet) och tack för ficka och tack för matten och hejhumådoujamorbråtack och sedan hjälpa lillebror att bygga ihop grillen och sedan laga mammas trasiga stekpanna och sedan hyvla ost med ett leende på läpparna (massvis med smör och fem skivor på varandra) och säga "c'est très pratique ca, vraiment, j'aime bien". Suck. Fast nu var han visst på något bröllop i Paris med mycket gratis dricka och jetset och jag är inte där och kan varesig vakta eller bli gift fast jag gärna hade gjort båda delarna. Två beyoncédvds och en Eviankräm hade han med sig när han kom också den rackaren. Man kan inte annat än småle och sucka lyckligt.

Det som är bra med bloggen är att man kan prata om sina egna favoritämnen precis hur mycket man vill. Just nu har jag inte så många, eller äh, det har jag nog aldrig.

Jaja, kort lägesuppdatering ivarjefall. Gamla Lyonvänner får gärna höra av sig om de är hemkomna eller bli det, för kom ihåg att jag knappt har några svenska telefonnr och att jag misstänker att det är fler av er som har mina. Jag är ganska tråkig just nu men kan försöka göra mitt bästa och lovar att föna håret och sätta på lite rosa läppstift om ni vill hänga i regnet en dag. Alla andra som vill hänga är också välkomna att ringa förresten, glöm bara inte att jag har lite pengar och att ni måste bjuda mig på fika.

Nej nu är klockan halv tolv en fredagkväll och jag borde ha krupit till kojs för längesen.

So long!