Mjukis #7 Har ALDRIG tackat nej till att komma ut till ön. Han väntar enbart på en inbjudan med glitter i från undertecknad.
För övrigt är jag ganska nöjd med att träffa nära och kära i par och som singlar på olika shoppingrundor och uteserveringar och allmänna häng / bänkhäng (inte än men snart) i GBG city, som för övrigt är den finaste sommarstaden.
mardi 19 juin 2007
jeudi 14 juin 2007
je suis la pluie et tu es mes gouttes
tu es le oui et moi le doute
t'es le bouquet je suis les fleurs
tu es l'aorte et moi le coeur
toi t'es l'instant moi le bonheur
tu es le verre je suis le vin
toi t'es l'herbe et moi le joint
tu es le vent je suis la rafale
toi la raquette et moi la balle
Ja ungefär sådär ligger landet. Sentimental fransk musik, sorgliga böcker och en kluven jag. Jag tänker inte ge mig in på några spaltmetrar om hur det var att packa alla mina grejer som inte ens fick plats, säga hejdå till den jag gillar mest och komma hem till en stad som känns mer borta än hemma. Ni kan ju gissa själva.
Jag har börjat på ett jobb som är det tråkigaste jag någonsin har varit med om alla kategorier, och kompis, då har jag ändå sett en del i mina dar. Det är varmt och ön är paradiset på jorden, jag vill inte lämna den. Jag förutspådde hur mycket jag skulle sitta hemma och uggla med ett tjog pocketböcker och precis så blev det. Jag är så torr. Men vad ska jag ut och ränna på nätterna för? Tennisshoes aint no need to buy a new dress - if you aint there aint nobody else to impress. Mais VRAIMENT.
Jag är själv för det mesta men det spelar ingen roll för allt är bekant och blommorna är utslagna och det luktar gott och det är inte så mycket mer jag behöver. Jag tar cykeln till Vassdal, badar, läser pocketbok, somnar i solen, badar, läser pocketbok, smörjer in mig med solskyddsfaktor och solar andra sidan. Jag cyklar hem och gör rabarberkräm. Eller kanske en paj. Jag tänker att jag inte vill åka in till stan. Jag räknar otåligt ner till den 28e när det enda viktiga händer. Jag struntar ganska mycket i det mesta och känner mig ovanligt osocial och omotiverad. Likgiltig. Försöker locka ut de få som vill umgås hit men det går ju alltid sådär bra.
Filmjölk och knäckebröd och hårdost och svartvinbärssylt och stor trädgård och ett fint hus med nybonat vardagsrumsgolv är pluspoängen. Avsaknaden av vitt bubbel, pistage, apéros, youtubande, croissanter, bruncher, tennishäng och hästpolomatcher är mycket minus. Jag håller igen allt det där för om jag väl sätter igång ältandet och tänker på hur saker och ting var för bara två veckor sedan så finns det ingen hejd på eländet och det orkar ingen av oss med. Jag är duktig på att vältra mig i självömkan. Som de flesta andra antar jag. Me myself and I.
Så det var väl den uppdateringen. det händer inte så mycket och jag längtar mest bort.
t'es le bouquet je suis les fleurs
tu es l'aorte et moi le coeur
toi t'es l'instant moi le bonheur
tu es le verre je suis le vin
toi t'es l'herbe et moi le joint
tu es le vent je suis la rafale
toi la raquette et moi la balle
Ja ungefär sådär ligger landet. Sentimental fransk musik, sorgliga böcker och en kluven jag. Jag tänker inte ge mig in på några spaltmetrar om hur det var att packa alla mina grejer som inte ens fick plats, säga hejdå till den jag gillar mest och komma hem till en stad som känns mer borta än hemma. Ni kan ju gissa själva.
Jag har börjat på ett jobb som är det tråkigaste jag någonsin har varit med om alla kategorier, och kompis, då har jag ändå sett en del i mina dar. Det är varmt och ön är paradiset på jorden, jag vill inte lämna den. Jag förutspådde hur mycket jag skulle sitta hemma och uggla med ett tjog pocketböcker och precis så blev det. Jag är så torr. Men vad ska jag ut och ränna på nätterna för? Tennisshoes aint no need to buy a new dress - if you aint there aint nobody else to impress. Mais VRAIMENT.
Jag är själv för det mesta men det spelar ingen roll för allt är bekant och blommorna är utslagna och det luktar gott och det är inte så mycket mer jag behöver. Jag tar cykeln till Vassdal, badar, läser pocketbok, somnar i solen, badar, läser pocketbok, smörjer in mig med solskyddsfaktor och solar andra sidan. Jag cyklar hem och gör rabarberkräm. Eller kanske en paj. Jag tänker att jag inte vill åka in till stan. Jag räknar otåligt ner till den 28e när det enda viktiga händer. Jag struntar ganska mycket i det mesta och känner mig ovanligt osocial och omotiverad. Likgiltig. Försöker locka ut de få som vill umgås hit men det går ju alltid sådär bra.
Filmjölk och knäckebröd och hårdost och svartvinbärssylt och stor trädgård och ett fint hus med nybonat vardagsrumsgolv är pluspoängen. Avsaknaden av vitt bubbel, pistage, apéros, youtubande, croissanter, bruncher, tennishäng och hästpolomatcher är mycket minus. Jag håller igen allt det där för om jag väl sätter igång ältandet och tänker på hur saker och ting var för bara två veckor sedan så finns det ingen hejd på eländet och det orkar ingen av oss med. Jag är duktig på att vältra mig i självömkan. Som de flesta andra antar jag. Me myself and I.
Så det var väl den uppdateringen. det händer inte så mycket och jag längtar mest bort.
Inscription à :
Articles (Atom)
